OK, lite off-topic men jag måste beskriva min resa ner till Schloss Dagstuhl.
Jag vaknade med en bekants 30-årsfest och en framvriden klocka i potten. Förmiddagen ägnades åt rotande i forskningsdata som jag ev ska presentera och en ihopstressad packning.
Väl på Arlanda möttes jag av ...
Vad håller de på med? Helt våldsamma köer. Jag ägnade tiden åt att minnas föreläsningarna i köteori på teknis.
Två timmar flygresa till Frankfurt, 40 minuters väntan på tågstation, två timmar tågresa. Nu började jag bli less. Men framme i lilla St Wendel så blev det minsann att vänta 45 minuter ... här ...
En kall, tom busshållsplats! I bakgrunden hördes tyska ynglingar skrika åt den korkade turisten som stod där. Jag frågade om Schloss Dagstuhl men det verkar som det uteslutande är datavetare som hänger där.
50 minuter buss genom skog och småsamhällen. En större del av resan var det bara jag och chauffören på skogsvägar ...
Det kändes som vi åkte mot ett slott i Transylvanien. Men till slut sa han något om Schloss och jag var framme! Lite Drakulastämning var det allt.
Utanför mötte jag en halvt förvirrad David Evans från University of Virginia. "Hi John! Do you know how this works?"
Vi löste det till slut. Fina rum där jag för första gången i mitt liv fått en pärm med hotellinfo om DHCP, vilka operativsystem som körs på servrarna (främst Linux), domännamn till utgående SMTP-server samt namnet på de två som sköter IT-driften. Det är kvalitet! :D
Dags att sova!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar